Hårt fysiskt arbete ökar risken för demens med 55 procent
Män med hårt fysiskt arbete har högre risk för att utveckla demens jämfört med män med stillasittande arbete, visar ny forskning från Köpenhamns universitet. Forskare anser att myndigheterna bör ändra rekommendationerna för fysisk aktivitet.
Det är inte bara kroppens muskler och leder som kan slitas ner av hårt fysiskt arbete. Hjärnan och hjärtat tar också skada. En ny studie publicerad i Scandinavian Journal of Medicine and Science in Sports från Köpenhamns universitet visar att personer med hårt fysiskt arbete har 55 procent högre risk för demens än personer med stillasittande arbete.
I Danmark lever cirka 90 000 med demens, och det finns inget läkemedel som kan bota eller minska risken för sjukdomen. Den rådande uppfattningen hittills har varit att fysisk aktivitet i allmänhet kan minska risken för demens, i led med en ny studie från forskare vid Rigshospitalet, Herlev-Gentofte sjukhus och Köpenhamns universitet som visar att man nästan kan halvera risken för åldersrelaterad demens om man följer råden om hälsosam livsstil för att förhindra hjärt-kärlsjukdom.
Men det är avgörande vilken typ av fysisk aktivitet man utför, säger docent vid Institutionen för folkhälsa, Köpenhamns universitet, Kirsten Nabe-Nielsen, som inte är förvånad över att hårt fysiskt arbete är en riskfaktor för demens, då tidigare studier har antytt att hårt fysiskt arbete kan påverka hjärt-kärlsystemet och därmed också blodtillförseln till hjärnan negativt:
”Vi hade redan en stark misstanke om att hårt fysiskt arbete är relaterat till en högre risk för demens. Detta är något som andra studier har försökt bevisa, men den här studien är den första som på ett övertygande sätt kopplar de två sakerna samman. När man till exempel tittar på WHO: s vägledning om vad som kan göras för att förebygga demens och sjukdomar i allmänhet nämns fysisk aktivitet som en viktig faktor. Men vår studie antyder att det ska vara fysisk aktivitet av det ”goda” slaget. Och det är inte hårt fysiskt arbete,” förklarar Kirsten Nabe-Nielsen och utarbetar:
"Därför bör riktlinjer från myndigheterna skilja mellan fysisk aktivitet på fritiden och fysisk aktivitet på jobbet, då det verkar som om de två typerna av fysisk aktivitet faktiskt har motsatta effekter", säger Nabe-Nielsen, som också betonar att även när studien tar i beaktande rökning, blodtryck, fetma, alkoholintag och fysisk aktivitet på fritiden, är fysiskt hårt arbete ändå associerat med en högre förekomst av demens.
Måste underbygga förebyggande
Kirsten Nabe-Nielsen har lett studien tillsammans med Nationellt Forskningscenter för Arbetsmiljö med hjälp från Bispebjerg-Frederiksberg sjukhus, och medförfattare till studien, professor MSO Andreas Holtermann från Nationellt Forskningscenter för Arbetsmiljö, säger att han hoppas att studien kan bidra till att öka fokus på förebyggande åtgärder, eftersom förändringarna i hjärnan börjar långt innan man lämnar arbetsmarknaden:
”Många arbetsplatser har redan erbjudanden som ska främja de anställdas hälsa. Problemet är bara att det övervägande är de högutbildade som använder erbjudandena. Människor med kortare utbildning har oftare utmaningar såsom övervikt, smärta och dålig fysisk form trots att de går flera steg om dagen och i högre grad använder kroppen som ett verktyg. Och för en hantverkare räcker det till exempel inte att lyfta mindre tungt om man vill stanna i yrket till man är 70 år. För personer med manuellt arbete och kortare utbildning är det också nödvändigt att vara hälsoförebyggande genom att stärka kroppens kapacitet med till exempel träning och styrketräning,” säger han.
Studien använder data från Copenhagen Male Study (CMS) från 4721 danska män, som på 1970-talet lämnade självrapporterad information om vilken typ av arbete de utförde i sitt dagliga liv. Undersökningen omfattade 14 stora Köpenhamnsföretag, varav de största var DSB, Försvarsmakten, KTAS, Postverket och Köpenhamns kommun.
Nationellt Forskningscenter för Arbetsmiljö arbetar nu med studiens resultat i ett försök på att hitta hälsosammare sätt att inordna hårt fysiskt arbete så att man kan ändra de arbetsflöden som involverar hårt fysiskt arbete så att arbetet får en positiv träningseffekt snarare än att det sliter på hjärtat och hjärnan.