Neurologins brister mer än en fråga om antalet läkare

Under det senaste decenniet har neurologin revolutionerats. Men framstegen kommer inte alltid patienterna till del eftersom vårdens organisation och de ekonomiska medlen inte har hängt med i utvecklingen.

Johan Zelano, överläkare på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg och ordförande för Svenska neurologföreningen, menar att det inte är antalet neurologer som är det egentliga problemet.

– Visst skulle det vara bra om vi var fler, 300 nya neurologer skulle kanske vara lagom. Men det är snarare den bristande organisationen och de knappa ekonomiska resurser (där är problemet, red.), säger han.

Den neurologiska vårdens utmaningar är i grunden något positivt, att det senaste decenniets stora framsteg har gjort att det nu finns förutsättningarna att ge en god vård till fler. Kort sagt man kan säga att specialitet har gått från att enbart ställa diagnoser till att bli aktivt behandlande.

– Det var bara lite otur att vår medicinska revolution kom nu och inte som för kardiologin under 1980-talet. Då fanns det gott om resurser att skjuta till medan vi har fått nöja oss med att våra budgetar skrivs upp i takt med inflationen. Det gör att vår kostym är för liten i förhållande till den vård vi numera har förutsättningar att ge.

Det är i det perspektivet som Johan Zelano hellre lyfter organisationsfrågor än räknar in hur många neurologer som finns.

– Även om vi utbildade massor med nya neurologer skulle vården fortsätta att halta om vi inte samtidigt förändrade annat. Inte minst eftersom de stora sjukhusens inte skulle ha råd att anställa dem om inte de ekonomiska förutsättningarna förändras.  Och det skulle inte heller vara särskilt attraktivt att arbeta på något av de mindre sjukhusen där neurologbristen är som störst om inte organisationen förbättras. 

Fler neurologenheter behövs

Den lösning som Svenska neurologföreningen tror skulle bidra till att vården förbättrades är skapa fler neurologenheter stället från som i dag när neurologer ofta är en solitär på sjukhusen.

– På mindre sjukhus hör neurologerna alltför ofta till medicinkliniker,  och tvingas inte sällan gå medicinjourer – vilket tar tid från den neurologiska väntelistan . Det gör att många av dem som hade kunnat tänkte sig att jobba där tycker att arbetet blir så krävande att de hellre väljer en annan arbetsplats.

För att få till en lösning som gör skillnad i hela landet måste vården på alla typer av sjukhus förändras, menar Johan Zelano.

–  För att lyckas måste vi skapa neurologenheter där läkare och sköterskor arbetar i team. Och att de är stora att skapa ett fungerande neurologiskt ekosystem. Tiden när vi neurologer satt på egna rum och diagnostiserade patienter som vi inte kunde hjälpa är förlegad. Skulle vi få till den förändringen skulle många av de problem som finns lösa sig av sig själv.

Ansvaret för att få till en förändring ligger på regionens politiker och på sjukhusledningarna, menar han.

– Halmstad, Karlstad och Falun är exempel på att det går att organisera vården på ett bra sätt utanför universitetskliniker, och om de kan lyckas betyder att de andra mindre sjukhus och regioner inte kan skylla sina misslyckanden på att de är små. 

Om den omorganisation som Johan Zelano vill få till inte skulle kommer till stånd skulle det betyda att patienterna skulle fortsätta att söka sig till de största sjukhusen. Vilket i sin tur leder till att de får allt svårare att hinna med.

– I stället måste vi se till att det blir attraktivt för neurologer att arbeta på de mindre sjukhusen. Det är bara så vi kan få en vård nära befolkningen.

Ett intyg för flera behov

Flera av de förändringar som Johan Zelano vill se tar tid att få till. Men det finns saker som kan göras här och nu. En av dem är att neurologer ska få tid att göra sitt egentliga jobb i stället för att tvingas fylla i mängder av intyg om patienters hälsotillstånd till allt från intyg för parkeringstillstånd till Försäkringskassan.

– Idag ska varje intyg föregås av ett läkarbesök, det betyder att vi har mindre tid för vård och behandling. En dröm skulle därför vara ett intyg som våra patienter kunde använda i olika sammanhang för att styrka sina medicinska förhållanden.

En annan förändring som Johan Zelano anser är nödvändig att få till är att neurologin får ekonomiska förutsättningar som rimmar med de nya medicinska möjligheterna.

– Att ge oss bättre förutsättningar skulle vara samhällsekonomiskt lönsamt. Med rätt vård kan personer med migrän i högre grad klara av att gå till jobbet, och vi skulle kunna förhindra att andra slapp bli funktionshindrade.  Därför måste budgeten anpassas efter de nya förutsättningarna.

Johan Zelano är noga med att betona att det även finns en faktisk neurologbrist, men även att en fler händer inte automatiskt löser alla problem.

– Neurologer saknas främst i förhållande till behovet av sjukvård, inte i relation till neurologins finansiering. Det är en viktig skillnad.